förlåt

Jag vet att jag har varit allmänt otrevlig och dryg mot folk. Jag vet att ni bara vill hjälpa. Förlåt.Det känns så fel. Klart jag uppskattar att folk bryr sig, det gör jag verkligen. Men det är fel. Det känns som om jag bara tar och tar, utan att ge något tillbaka. För jag vet att jag inte ger något. Jag är inte den där personen som du kan prata med när du mår dåligt, den där personen som alltid kommer med de bästa lösningarna på dina problem, den där personen som får dig att må bra igen. Visst, jag "kan" mycket om problem, jag har upplevt ganska mycket själv. Men jag har alltid varit den där personen som inte litar på någon, håller allt för sig själv och sitter hemma och är ledsen utan att göra något för att lösa problemen. Det är bara sån jag är.Jag kan inte hjälpa någon annan, jag kan inte ens hjälpa mig själv. Därför känns det så otroligt fel när folk vill hjälpa mig, det känns så själviskt av mig att ta emot hjälp utan att ge något tillbaka, därför avvisar jag den. Det är inte så att jag inte vill ha hjälp, verkligen inte, jag måste ha hjälp. Någon att prata med, någon att gråta hos, någon som säger att allt kommer bli bra. För jag kan inte förstätta så här, fortsätta hålla allt för mig själv. Det går inte att bara sätta lock för alla dåliga känslor, för tillslut kommer det koka över. Det har jag insett nu.

Att ändra sig efter 16 år är svårt. Men jag försöker. Jag försöker lita på folk, släppa in personer innanför mina murar. Och jag försöker faktiskt att finnas när andra behöver mig. Jag vill inte att någon annan människa ska må som jag. Ingen är värd det.

Jag vill i alla fall tacka alla som faktiskt försökt prata med mig och hjälpa till, det betyder mycket, även om jag inte visar det. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0