Dag 8 - Ett ögonblick
Skolavslutningen 2011. Då mådde jag så in i helvete bra. Sista året i grundskolan var slut, jag var snygg, jag hade alkohol och jag var omgiven av de härligaste personerna någonsin.
Dagen började med avslutningen i skolan, så klart. Hela skolan samlades, alla 9:or i ett långt led inne i skolan för att sedan marschera ut på skolgården till resten av skolans elever. Sommarsånger, stipendieutdelning, rosutdelning till alla 9:or. Tårar, massor av tårar. Både av glädje för att grundskolan var över och att det var sommarlov, men även för att man visste att nu skulle ingenting bli sig likt igen. Det var nog det skönaste, men ändå hemskaste jag varit med om.
Efter det var bar det hemåt, stor lunch med familj och släkt. Tårta och saft, lite presenter här och där. Sen var det bara en ända stor väntan på kvällen.
Packade ihop alla saker, korv, marshmallows, grillpinnar, cidern och sen hem till Mathilda och möta henne. Drog med engångsgrillenoch vinboxen sen ner till Estö och möta Simon & Simon. På med partyhattar, partytutor in i käften, här skall det tutas! Sedan vidare badberget!
Startar grillen, börjar dricka. Alla har roligt. Så jävla mysigt var det, att sitta i kvällssolen och grilla och dricka med de man tycker bäst om. Vi var oslagbara!
När alla var lite smålulliga började vi vår vandring mot trehörningen för att hälsa på hos Jossan. Promenaden dit var nog något av det roligaste jag någonsin upplevt, alla var helt jävla borta. Speciellt Blom, som skulle lägga sig i massa blomrabatter, göra armhävningar stup i kvarten, och som kastade iväg sin mobil för att sedan komma på vad fan han gjorde.
Väl hos Jossan fortsatte vi dricka med alla dem som var där; Emma, Lina, Hanna, Emelie, Emil, Christian och Jossan såklart. Och så Axel. Men han var bara där för att han hade en hund. Det var i alla fall Arnes anledning till varför han bjöd med Axel.
Anyways, när det började bli lite sent, runt tio kanske bestämde vi oss för att börja gå till Nickstafesten och fortsätta där. Jag var sådär perfekt full och jag var king of the world, men då kom de andra på att vi inte skulle gå innan alla hade tagit minst 5 shots. Det var väl lite där det gick utför, för mig i alla fall. Drog alla på en gång så jag hade det avklarat, och sen gick vi. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men någonstans på vägen fick vi av någon anledning skjuts av Kerstins taxi upp till Heimdal, och fortsatte därifrån ner förbi gröndalskiosken och mot Gröndalsviken. Eller jag och Mattis gjorde det i alla fall, dom andra tog nog den närmaste vägen.
I alla fall, vi fick för oss att istället för att gå runt och gå under bron så skulle vi gå över tågspåret istället, och så blev det. Var dock inte så lätt att gå ner för backen med stenar, knäna var helt förstörda efter det. Till slut kom vi i alla fall till Nicksta, jag var helt väck och Mattis ville hem. Tror inte riktigt att jag fattade vad som hände, men hon drog med sin mamma och Oscar och kvar stod jag själv. Såg ingen jag kände, det var helt lönlöst att försöka leta reda på de andra och hade ingen tanke på att jag kunde ha ringt något. Blev jätteledsen för att jag var själv, och då började tröttheten och illamåendet komma krypande. Så jag satte mig vid ett träd och sov. Vaknade av att nattvandrarna ville veta hur jag mådde, sen ringde jag pappa så han fick komma och hämta mig. Och där slutade kvällen.
Det ända jag ångrar med kvällen var att jag inte ringde någon på Nicksta, känns sjukt B att jag var hemma typ kl 12 medan mina vänner var kvar och firad och hade kul. Men vad ska man göra, jag får ju skylla mig lite själv. Hade i alla fall en bra dag, och en riktigt bra början på kvällen! Helt klart ett minne för livet.
Dagen började med avslutningen i skolan, så klart. Hela skolan samlades, alla 9:or i ett långt led inne i skolan för att sedan marschera ut på skolgården till resten av skolans elever. Sommarsånger, stipendieutdelning, rosutdelning till alla 9:or. Tårar, massor av tårar. Både av glädje för att grundskolan var över och att det var sommarlov, men även för att man visste att nu skulle ingenting bli sig likt igen. Det var nog det skönaste, men ändå hemskaste jag varit med om.
Efter det var bar det hemåt, stor lunch med familj och släkt. Tårta och saft, lite presenter här och där. Sen var det bara en ända stor väntan på kvällen.
Packade ihop alla saker, korv, marshmallows, grillpinnar, cidern och sen hem till Mathilda och möta henne. Drog med engångsgrillenoch vinboxen sen ner till Estö och möta Simon & Simon. På med partyhattar, partytutor in i käften, här skall det tutas! Sedan vidare badberget!
Startar grillen, börjar dricka. Alla har roligt. Så jävla mysigt var det, att sitta i kvällssolen och grilla och dricka med de man tycker bäst om. Vi var oslagbara!
När alla var lite smålulliga började vi vår vandring mot trehörningen för att hälsa på hos Jossan. Promenaden dit var nog något av det roligaste jag någonsin upplevt, alla var helt jävla borta. Speciellt Blom, som skulle lägga sig i massa blomrabatter, göra armhävningar stup i kvarten, och som kastade iväg sin mobil för att sedan komma på vad fan han gjorde.
Väl hos Jossan fortsatte vi dricka med alla dem som var där; Emma, Lina, Hanna, Emelie, Emil, Christian och Jossan såklart. Och så Axel. Men han var bara där för att han hade en hund. Det var i alla fall Arnes anledning till varför han bjöd med Axel.
Anyways, när det började bli lite sent, runt tio kanske bestämde vi oss för att börja gå till Nickstafesten och fortsätta där. Jag var sådär perfekt full och jag var king of the world, men då kom de andra på att vi inte skulle gå innan alla hade tagit minst 5 shots. Det var väl lite där det gick utför, för mig i alla fall. Drog alla på en gång så jag hade det avklarat, och sen gick vi. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men någonstans på vägen fick vi av någon anledning skjuts av Kerstins taxi upp till Heimdal, och fortsatte därifrån ner förbi gröndalskiosken och mot Gröndalsviken. Eller jag och Mattis gjorde det i alla fall, dom andra tog nog den närmaste vägen.
I alla fall, vi fick för oss att istället för att gå runt och gå under bron så skulle vi gå över tågspåret istället, och så blev det. Var dock inte så lätt att gå ner för backen med stenar, knäna var helt förstörda efter det. Till slut kom vi i alla fall till Nicksta, jag var helt väck och Mattis ville hem. Tror inte riktigt att jag fattade vad som hände, men hon drog med sin mamma och Oscar och kvar stod jag själv. Såg ingen jag kände, det var helt lönlöst att försöka leta reda på de andra och hade ingen tanke på att jag kunde ha ringt något. Blev jätteledsen för att jag var själv, och då började tröttheten och illamåendet komma krypande. Så jag satte mig vid ett träd och sov. Vaknade av att nattvandrarna ville veta hur jag mådde, sen ringde jag pappa så han fick komma och hämta mig. Och där slutade kvällen.
Det ända jag ångrar med kvällen var att jag inte ringde någon på Nicksta, känns sjukt B att jag var hemma typ kl 12 medan mina vänner var kvar och firad och hade kul. Men vad ska man göra, jag får ju skylla mig lite själv. Hade i alla fall en bra dag, och en riktigt bra början på kvällen! Helt klart ett minne för livet.
Kommentarer
Trackback
